Åke Dovstam 19 sept 2025
Det florerar många talesätt i både vardagsprat och i media, som vore dom självklara, men som vid närmare granskning visar sig svårtolkade, vilseledande, osanna, eller ha en undangömd ”omedveten” tolkning. Detta inser man bara om man inte luras av den ”självklarhet” som insinueras av talesättets vanlighet eller att det låter så träffande.
Jag tar några exempel här, men jag skulle vilja få syn på andra sådana talesätt som jag missat, och helst få tips om hur man systematiskt värjer sig mot dom.
Feministens klagan ”Män är djur”
Här är
det självklara sant:
men feministen insinuerar att detta är
i motsats till kvinnor, medan män egentligen inte är
människor;
hen lär väl inte direkt vara djurvän
heller.
Teknikoptimistens förnumstighet ”All ny teknik kan användas bra eller dåligt, men det är ju upp till oss, vi ska bestämma”
Detta är
förstås inte sant:
kärnvapen kan inte användas
bra;
även om det borde vara upp till några snälla
och kloka människor att besluta om bra användning, så
finns inget vi som kan bestämma på den
internationella marknaden (eller i skurkstater);
även om man
är riktigt klok kan man inte förutsäga vad ny
teknik för med sig, vilket historien tydligt visar;
'bra'
användning utesluter inte 'dålig' användning, och vad
som är bra eller dåligt är inte samma för alla.
”I Sverige är alla lika inför lagen – i princip, även om det förekommer olycksfall”
Nä,
monarkin är lagstadgad (dessutom i grundlag):
kungen lär
vara ofelbar enligt lag;
bara inom rätt klan blir man
försörjd med apanage (blodsmystik?).
En god svensk har lärt sig sin värdegrund: ”Jag tror på alla människors lika värde”
Utan
en uttrycklig förklaring är detta meningslöst prat:
en människas värde – i den mån det är
bestämt – sätts av andra människor (vänskap,
kärlek, publik, arbetsmarknad...) och om det är lika för
alla, så har värdet ingen användning;
en tolkning
är att ingen värdering alls ska användas/påverka
i behandlingen av männsiskan i vissa sammanhang (är vi
överens om vilka sammanhang?).
Stackars kändis – ”han har blivit sexberoende, detta missbruk är sjukligt”
Enligt egen
uppgift rör det sig om att han haft ca 10 extra samlag om året,
utöver dom med hustrun (och han kan ha tittat på porr
också). Vilken seriös sexterapeut eller läkare skulle
dra slutsatsen att han ska behandlas som sexmissbrukare för
det?
I stället:
tala om svårartad
förljugenhet;
tvångsmässig hänsynslöshet;
läggning
som inte passar för instängdhet hos en (1) person?
äktenskapsmissbruk?
...
okristligt
leverne!